2006-09-13

Wat's up!

Jo, det var en intressant tur till Siem Reap. Lite väl mycket ibland. Kärestan somnade en stund på däck på båten dit - var ganska varmt inne i båten. Jag väckte henne lite för sent så halsen är sönderbränd. Vi hade dessutom inte sovit alls den natten, så väl framme fick det bli vila på hotellet. Kom iallfall ut till solnedgången över West Baray. Sen däckade vi, vilket var ganska lämpligt då vi hade hämtning av Votha, vår tuktukdriver, kl 5 morgonen efter. Soluppgång vid Angkor Wat, sen Angkor Thom, Ta Keo, detdär Tombraidertemplet (Ta Phrom?), och ett fotbad i kungliga simbassängen. Efter lunch, till hotellet för ett dopp i poolen och massage för damen - lite väl hett att traska runt i tempel hela dan. Avslutning på Angkor Wat. Klarade hälften av hindurelieferna innan det såg ut att bli regn. Dum som ett spån rusade jag då upp för templet med kärestan i hasorna. Blev lite väl mkt höjd, halka och japaner på väg ner på samma gång, men vi kom helskinnade ner. Var iallafall klok nog att inte dra senaste årens dödsfallsstatistik när vi satt däruppe. För att lugna nerverna klämde vi en hink sprit, så kvällen slutade i karaokekatastrof. Det stället, obeskrivligt. Men vi hade vårt rum för oss själva iallafall.

Morgonen efter var man ganska hes och försenad till Votha, men vi hann med en hel del tempel utanför centrala Angkorområdet. Lite färre turister, men hett. Alex var också ganska matt och het och hes - kombination av värme, grym solbränna och karaoke? Nej, efter en pastamiddag blev det värre, frossa och muskelvärk hela natten. Skönt också när barnsjukhuset hade en skylt för att samla in blod för att få bukt med en epidemi av blödande denguefeber. Hellre malaria, det går ju att bota med kinesiska goepiller. Hon lyckades iallfall sova mesta tiden av de fem timmar vi åkte taxi tillbaka till stan, men efter att ha krupit till sängs blev det värre, och till och med svårt att slutligen leda henne ner för trapporna och de 20 meterna till Naga clinic. Vi fick iallafall gå före i kön, in på intensiven och börja med prover, dropp och penicillin. Eftersom febern inte riktigt ville ner stannade vi en natt, och på så sätt lyckades dom också skaffa fram lite penicillin i pillerform istället för att behöva komma in fem gånger och ta det i dropp eller spurta. Nu får hon vila, så hoppas vi hon pallar med till skjutbanan iallafall nån gång under de återstående dagarna. Större utflykter, kanske. Men, men, man behöver sällan planera nått i förväg i dethär landet. Bara hon är frisk nog för bokmässan när hon kommer hem. Och det var bakterier, inte virus - dvs inte denguefeber. Och dom ringde nu och sa att det var negativt resultat på malariaprovet. Så det är bara en halsfluss som blev lite värre av solbränna och vätskebrist. Brännskadesalva, penicillin, hostmedicin, vitaminpiller, bakteriedödande sugtabletter och Royal-D ska kunna fixa skivan. Dock inte roligt att ha en dam som en hel natt skakar av köld bredvid sig i 30-gradig värme med japanska hjärnhinneinflamationer och en handfull andra myggburna tropiska sjukdomar i omlopp, 18 timmar från närmsta sjukvårdsinrättning man litar på.

3 kommentarer:

  1. HIF - MFF: 3-1

    w00t!

    SvaraRadera
  2. Huga säger jag! Hoppas det fanns lite fina upplevelser, skön kultur och minnen för livet som var positiva (inte ur sjukdoms bemärkelse då) insprängt mellan näradöden upplevelser och kroppsvätskor i osund balans.

    SvaraRadera
  3. mr klajt: Det hanns med mycket underbara turer i Angkorområdet och vi fick se en massa vackert innan febern tog över min kropp. Som tur är så är Joffemannen en fantastisk människa som lyckas övertyga mig om att sjukhus ibland är bra. Inte alla som kan klå min envishet, men i detta fallet var det bara bra (grrr trots nål för dropp).

    Jag börjar må bättre och är säker på att jag är på bennen för lite skjutbaneaction imorgon! Need some pang-pang!

    SvaraRadera