Nu är jag ju lyckligtvis inte singel. Inte nog med det, jag har lyckats hooka upp en riktigt jävla fet kärlekshistoria. Fast just nu är jag som bekant gräsänkling. Har jag kunnat trivas med förr, men nu är det bara rent lidande. På vissa sätt önskar man att det inte skulle vara denna plåga, men egentligen vill man ju känna såhär - fast vara hemma istället för i denna världens blindtarm. Samtidigt kan inte den lilla hjärna man har kvar hålla sig lugn utan börjar spåna på om detta frånvaroproblem kommer att lägga sig när man blir trygg och stabil i sitt förhållande, eller om man som flängande IT-konsult i framtiden kommer att behöva ensam gråta sig till sömns resten av livet på hotellrum i Enköping, Bräkne-Hoby och Kuala Lumpur. Och just nu känns inget av alternativen attraktiva. Får helt enkelt be min hjärna hålla snattran.
Och det gjorde jag idag, med ett lass öl på en tisdag. Nog kändes det att det var nått på gång med Stew, och jo - vid tre sista ölen fick vi en ordentlig connection. Efter Sonya funkar han också dåligt som singel. Vaffan säger man till en grabb på 24 vårar som är ensammen i en liten inavlad håla som Phnom Penh och säger "vem ska jag vända mig till när min mamma blir dödssjuk". Jag kommer inte att vara här. Hoppas iallafall hon lever längre än så, att dom bortopererade lymfkörtlarna gör att hon klarar sig från den lede kräftan ett tag till. Daniel kommer vara här, men han är fortfarande chefen. Och även om det finns fruntimmer i denna håla att tillgå så ska man ju hitta något fruntimmer man vill anförtro sig till och gråta ut mot. Ja, vi funkar båda dåligt som singlar. Stew frågade exempelvis idag varför Daniel tog ut mig på terassen för ett jobbsamtal förra veckan - kan ju bara betyda otrevligheter. Men det var för att ge mig positiv feedback, att jag gjort bra ifrån mig nu jämfört med i våras. Så även om man är ifrån sin käresta, så är det för denne Sambo-Joffe klart bättre att ha en käresta. Sen har jag ju inte vicken käresta som helst heller, men dom detaljerna förklarar jag för henne och tråkar inte ut er, kära läsare, med.
Gonatt på er allihopa, så hoppas jag vakna imorgon en dag närmre ett underbart liv - om nu bara Bangkoks flygplats står kvar om 19 dagar efter kvällens militärkupp.
Åre - 2015
-
Tillbaka i Åre för den traditionella vecka tio. Den här gången kom som
vanligt fam Idborg på besök. Och de tvekade inte att ta med sig fantastiskt
väder. ...
9 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar