Åter i blått avlångt land

Tolv år sedan sist. Minns vi fick allmän permis för två saker, sovmornarna under fotbolls-VM, och för att rösta bort borgarna. Den regeringen hade fått vara med om att avsluta skattereformen - så att det ska gå att bli rik på att bli rik - se arbetslösheten gå från 1,7 till toppnoteringen 8,2% , och sätta rekordräntan 500%. Ska nog ta mig igenom Ett land som alla andra för att läsa på om detta - min favvobil Celicans succé och fall hänger ju också på denna tid av yuppifiering och avyuppifiering med valutaavregleringar, räntekriser och massarbetslöshet. Hade dom bara fått behålla makten lite till så hade dom väl lyckas hålla oss utanför EU också, men med en sån regeringsperiod till undrar jag vad som hänt med arbetslöshet och ränta.

Nu verkar vi iallafall vara redo för denna beska medicin igen, vi blir ju för bekväma i ett anständigt samhälle. Så när jag slår upp dagens tidning blir jag inte förvånad när riksbanken nu ska ge utmärkelser till Alfreds Nobels minne till de som tagit fram teorierna för att ta vårt samhälle från full sysselsättning till massarbetslöshet, och samtidigt se Sydsvenskans Kennet Andreasson hylla detta. Jämviktsarbetslösheten är alltså det vi får finna oss med enligt pristagaren, och enligt alla våra oberoende centralbanker, för att vi ska kunna ha en fin och bra inflation. Och det enda en regering ska göra är att titta på, för den oberoende centralbanken håller i det enda verktyget - styrräntan. Offentlig sektor är ju nämligen också lika dåligt som inflation, fråga vem som helst som försökt ta ett lån hos IMF: Hmm, public spending? Computer says "No!" Alltså har Reinfeldt vunnit valet för att han hittat ett recept för att sänka jämviktsarbetslösheten: Man ger folk mindre pengar, så ökar inte inflationen trots att man sätter fler i arbete, dom får ju ändå inga pengar att driva upp priserna med. Tada! Sänkt a-kassa ska öka utbudet av arbetskraft. Mmm, ser fram emot att få vindrutan på bilen tvättad av några föredetta arbetslösa för några kronor när jag står i Y-korsningen Bergsgatan/Amiralsgatan, speciellt nu i vinter när dom får ha sånna söta torghandlarvantar på sig, dom små liven. Helt plötsligt är Sveriges framgångsrecept med höga produktivitetsökningar inte intressant, det gäller ju bara i industrin. I tjänstesektorn vill man ha en lite personligare touch. Dagis är opersonligt och trist, underbetald au pair österifrån ger lite charm. Dom hemska borstarna på biltvättmaskinerna är så tråkiga, billig handtvätt är skonsammare och bättre på alla sätt. Öka utbutdet av arbetskraft? Utbudet av arbetskraft var ju enligt borgarna innan valet nånstans runt 1 500 000 personer som bara väntade på att få jobb. Ska detta utbud ökas? Mama!

Jaha, jag lovade MJS att jag skulle ange vad den rödgröna röran visade upp för alternativ. Jag riktar in mig på Vänsterpartiet. De vill ha arbete åt alla som målsättning, inte en sänkning av jämviktsarbetslösheten - dvs full sysselsättning före inflationsbekämpning. Detta tänker de sig angripa genom att ta bort utgiftstaken och den offentliga sektorns överskottsmål, för att öka efterfrågan. Utan utgiftstak och överskottsmål vill man skapa 200 000 jobb i offentlig sektor, vilket ger förbättrad offentlig service, ökad efterfrågan och sänkt arbetslöshet.

För att komma tillbaka till dagens tidning blir jag även på sid A19 i Malmöupplagan påmind om den nya tiden, den nya regeringen: För att föra en aktivare utrikespolitik utser vi någon som via Lundin Oil/Lundin Petrolium destabiliserat södra och sydvästra Sudan som utrikesminister. Så det händer nått därute i världen! Eftersom mitt löfte kvarstår ett tag till så får jag väl från rödgröna blocket nämna att Vänsterparitet vill skriva av de fattiga ländernas skulder, ge 1% av BNI i bistånd, och verka för rättvis handel, exempelvis genom att i förlängningen skrota EU.

Jag lovar att sluta ta upp alternativ från det rödgröna blocket så fort jag anser mitt löfte vara uppfyllt, så min kära blogg blir ren underhållning igen! Men innan jag skriver om avslutningen i Kambodja så ska jag ringa min konsultsäljare och fixa någar uppdrag som gör mig till vinnare i kommande skattesänkningar. Hade det inte varit för skattesänkningar för höginkomsttagare hade jag nog istället valt ett jobb med mer begränsad inkomst.