Bad Taste Gävle

Då har man haft en sommar i det gamla landet, plus då Töskland under VM. Så det har inte varit aktuellt att uppdatera BadTasteCambodia. Men nu ligger den dåliga smaken från Strömvallen fortfarande färsk i munnen, såhär en dryg vecka efteråt. Under denna vecka har jag suttit många gånger framför tangentbordet och tänkt skriva av mig, men det har bara knutit sig. Ångesten har istället gått ut över nära, och speciellt kära. En seger idag mot Öster kommer knappast att få Gävledebaclet att blekna, och alla andra resultat, ja, jag vågar inte tänka på hur dom kommer att påverka mitt psyke. Men jag har en kärleksfull kvinna på gångavstånd från stadion, och värre än att stiga ut till Gunder Häggstatyn utanför Strömvallen direkt efter Geflematchen kan det inte kännas. Eller? Hon kommer dessutom sitta och glo på IFK-AIK när jag kommer hem, så det finns en hel del skräckscenarier.

Så, nu har jag fått skriva några rader Strömvallsångest. Men riktigt färdig med ämnet vet jag inte om man blir. Och spelaromsättningen? Och Litmanens vad? Och Järdler ut ur startelvan? Och kan Vinzents byta kant? Men jag behöver iallafall komma igång med bloggandet igen, nu när jag sitter här med biljetterna tillbaka i näven. En vecka kvar i detta landet, lämna tillbaka Sagemboxen, få bilskrället sålt, fixa biljetter ner till tösen, se till att vara tillräckligt sexuellt utmattad för en treveckors frånvaro av varandra, söka nårra jobb till. Så det troliga är att jag kancellerar veckobrevet och spenderar sista tiden i Kambodja på ett sådant sätt att man vågar lägga ut detaljerna här. Troligt?