En godkänd andra halvlek!

Då har MFF till slut lyckats spela två bra halvlekar. En svit på fem dåliga andra halvlekar är borta. Men vad är det för jävla lag som ställs upp på plan? Vad är det för jävla idioter i lagledningen? Ok, en hel del mål har släppts in nyligen så man kanske måste göra nått i backlinjen. Men att ge bort Hasse och bänka Olle samma vecka, det är för mycket. När det bara var Malmöspelare i Malmö FF sattes Allsvenskans längsta förlustfria svit och den längsta vinstsviten. Jag är inte lokalpatriot, men! Får en att tänka på ens kluvna känslor till Kal P Dal. I november fick jag reda på att han varit aktiv i Skånepartiet. Hmm... Om man bara kunde slippa sån information, om man bara kunde få det ovetet. Jaja, mediaplayer - detta nästan på gränsen till ockult situationmedvetna program - shufflade fram "All min kärlek", och då vill man nästan förlåta Kalle från Arlöv att han var en idiot politiskt. Tillfället var oslagbart, med kärestan på MSN i en långdistansförhållandemetadiskussion (en långdistansförhållandediskussion om långdistansförhållande eller en långdistansdiskussion om långdistansdiskussioner? for me to know and you to...). Tanka ner och lyssna!

Se! Där kom självcensuren in igen! Jag kan iallafall säga att det handlade om den trygghet jag känner i förhållandet, jämfört med när förhållandet var nytt och jag lämnade min kära i några veckor för att följa svenska landslaget runt Töskland i somras. Och snackar vi dom två ämnena trygghet och självcensur så måste jag försöka förklara gårdagkvällen. Vaknade tio, på morgonen då, efter en riktig jävla runda på Monsoon, hemma, och sen ut till Pontoon och toksupa - en dussinfredag. Värdig sömn till tolvsnåret. Dock glömde jag som sagt sätta på AC eller fläkt, eller att ta ur Kossplopparna eller klä mig för att sova eller nått, så det höll inte längre än till tio. Två timmar slogs min kropp med sig själv om det inte var dags för återställarn, sen blev det rugby och Whiskey-Cola. Var klok nog att byta till öl i halvlek. Men redan då, 13:10, hann jag tänka att dethär bådar inte gott inför kvällen. Efter matchen groggar i poolen, fölsedagspilsner hos fransoserna och sen middag på den schweiziska restaurangen - där jag tog en felplacerad men god Thüringer. Varför tog jag inte ostfondue? Jo, man sitter inte med en annan kvinna och käkar ostfondue när ens älskade är tiotusen kilometer bort, fem tidszoner. Inte för att Charlotte på något sätt är ett hot mot nån relation eller ens ville ha ostfondue - ostfonduen sparas till Trelleborgsgatan i höst! Aj, då måste man köpa fondueset, som man sen bär upp på vinden och aldrig mer använder. Smakade istället på Mangus och Emanuelles fonduegryta, för jävla gott. Gjorde att jag saknade min kvinna ännu mer. Och är ganska säker på att Phnom Penhs expatcommunity har lämnat glädjen att jag funnit kärleken bakom sig och nu tröttnat på mitt tjat om henne. Allvar - vad för mupp förklarar för ett sällskap på 25 personer att han inte kan tänka sig att ha ostfondue med sin bordsdam, när hon inte ens vill ha ostfondue? Jo, en mupp som knappt kan bärga sig förrän han får laga den första ostfonduen åt sin kärlek.

Men reella hotbilder tornade också upp sig, mörka krafter som ville förstöra detta fina förhållande. Redan tidigt i middagen så gav sig hotet till känna. Man ser vilka dom är på sättet dom ser ut att njuta av mitt skitsnack. Varning! Situationen förvärrades på khmerdiscot Golden Boss. Konstig musik och inrett som en finlandsfärja med nästan helt nedsläckt belysning. Utan möjlighet att kommunicera pga ljudvolymen. Beställde men fick inte min ABC, fick dricka vanlig öl istället, med is i. Hade vi varit Khmerer så hade dom nog inte vågat blanda bort en ABC-beställning, folk har blivit skjutna för mindre. Det är trevligt att då och då få lite local flavor, men jag tröttnade snabbt men blev fångad av Magnus när jag försökte gå: "Vi ska gå allihopa snart, dansa eller nått sålänge." Och då kom hotet och tilltvingade sig en dans. Skrämmande exakt tajming, nästan som med shuffle på Media Player. Detta hot var dessutom utrustat med ett par bröst som var så stora att de pressades mot mig hur jag än försökte ta ut anständighetsavståndet. Jag flydde genom natten till räddningen, fristaden, Pontoon. Hjälpte i några minuter innan hela ligan dök upp igen. Jag hann köpa en 25centsros och släppa i Tonle Sap för min kära och bli sketful. Helt hejdlöst. Så full att jag balanserade glas på huvudet och tappade det. Fick en jävla utskällning av Pontoonkillen, han som är så snäll. Men när han räknat till tio så sansade han sig och lät mig knappt gå därifrån, från att ha låtit som om han ville porta mig. Men sen satt jag och snackade med Stew, fölsegrisen, i soffan. Och då kommer denhär damen och sätter sig bredvid. Inget konstigt, om då inte för att hon intresserat lyssnade på evighetshistorierna utan slut som jag har som mitt signum. Och nu kanske jag vet varför jag kör den stilen, för att kunna sålla agnarna från vetet? Så jag förstod nog. Men behövde inte sväva i nått tvivel speciellt länge, hux flux hade jag hennes hand på mitt lår. Varför är det så? Att denne mannen spenderar 4,5 månader i denhär hålan i jakt på fruntimmer, med katastrofala resultat, och sen blir jagad av fruntimmer så fort han kommer tillbaka efter att ha funnit kärleken på Möllan. Hade en diskussion med Stew på altanen i veckan, hans förslag var att jag skulle bete mig precis som under de 4,5 månaderna för det höll ju mig effektivt borta från motsatta könet. Jaja, jag gav iallafall upp och lämnade stället och skajpade tokfull till min kärlek. Lyckades iallafall få på ACn så jag kunde sova ut. Idag pasta, fotboll över webbradio och messengerchattande. Söndagsångest, en masse. Men inte rörande den underbara relation jag sitter i. Istället triviala saker som "vad i helvet gör jag här i världens blindtarm" och jobbångest. Förstärkt av de kemiska processer jag i princip skjutit upp sen i torsdags kväll. Lyckligtvis var till och med Kerstin så bakis att hon inte kunde med att panga en söndagsvinare i poolen.

Priset går för övrigt till Don Fager, Barnjournalen heter det ju, -72 - -91, och Bengt Fahlström var det som formade min generations inställning till media. "My Indian is coming..."? Ja, jag vet jag lovade, men nu är klockan för mkt. Men jag har iallafall kommit igång lite med skrivandet, så ni får säkert mer i början på veckan.

Forza Malmö! Eller som nytraditionalisterna säger: Framåt Malmö!