Kemisk mardröm

Nej, det är ingen bra dag idag. Man vaknar och det börjar mörkna. Lyckligtvis pga ett regnoväder. Men hjärnan är helt sönder, låst. Som att ha en mardröm man inte kan vakna ur, fast utan bilder, utan handling. Som snurrar förbi sekundsnabbt. Som att hjärnan har en oerhörd mängd hemska bilder, som den vet att den inte kan visa mig. Som att man kan sätta sig in i hur nån kan tappa allt och bli tokig. Trösten är att man förhoppningsvis vaknar imorgon och är av med det när kroppen brutit ner acetaldehyden. Men kunde man inte bara få huvudvärk och vätskebrist?